Kvinnorna var kanske de som hade mest att vinna på sitt engagemang i djurskyddsrörelsen. Kvinnor vid förra seklets början hade små möjligheter att komma till tals i offentligheten. Ett sätt för dem att få ett ord med i laget var att delta i föreningslivet. Vid denna tid fördes en kamp för kvinnans deltagande i samhället på flera fronter.

Ofta argumenterade man för att kvinnor hade till mannen komplementära egenskaper som borde komma samhället till del. Man hävdade att kvinnors empatiska, kärleksfulla egenskaper saknades i det offentliga. Frånvaron av kärlek, moderlighet och medlidande hindrade samhällets goda utveckling. Med dessa argument bereddes kvinnor plats i föreningslivet. Särskilt föreningar med medlidande och omsorg på sitt program, som till exempel djurskydd eller välgörenhet, blev en arena som tycktes acceptabel för kvinnor. En av föreningarna som bildades på 1880-talet tillämpade till och med könskvotering. Till styrelsen skulle, enligt stadgarna, hälften män och hälften kvinnor väljas!

Gemensamt för djurvännerna var att de främst var stadsbor. Den organiserade djurvänligheten uppkom i en tid då Sverige urbaniserades och industrialiserades kraftigt. Djurvännerna var emellertid inte helt främmande från hanteringen av djuren. De levde i stor utsträckning med dem, inte minst gällde detta veterinärerna. Djurvännerna var alltså inte nödvändigtvis sentimentala landsbygdsromantiker. De uppfattade sig själva som aktiva i skapandet av ett nytt samhälle. Ofta ställdes hoppet till modern teknik för att förbättra djurskyddet. Inte minst utvecklades en rad avancerade slaktapparater som skulle minska djurens lidande vid slakt.

När djurskyddet började diskuteras i Sverige på 1850-talet var det redan etablerat i England. Det svenska djurskyddet var således en importerad rörelse. Idéer, organisation och inspiration hämtades från de engelska djurvännerna. Ändå utvecklades det svenska djurskyddet i sin egen riktning. I Sverige hade man, till skillnad från i England, långt tidigare upphört med att hetsa djur mot varandra för nöjes skull. Denna företeelse, att exempelvis hetsa hundar mot en tjur eller björn, var en central fråga för den engelska rörelsen. Frågan bottnade också i klassmotsättningar eftersom djurhetsning framför allt var ett arbetarklassnöje medan till exempel överklassens rävjakt (som först i våra dagar ifrågasatts) ansågs acceptabel.

Den svenska djurskyddsrörelsen tangerade alltså flera aktuella samhällsfrågor i samtiden. Djurskyddet fungerade framför allt som en arena för aktuell samhällsdebatt öppen för grupper som annars hade svårt att komma till tals. Många av de frågor inom djur-
skyddet som då diskuterades tycks fortfarande vara aktuella. Djurförsöken engagerar fortfarande djurvännerna och rörelsen domineras numerärt än i dag av kvinnor. Sin största framgång har djurskyddsrörelsen vunnit opinionsmässigt. Att kräva ett etiskt förhållningssätt i hanteringen av djur anses idag inte alls vara suspekt eller fanatiskt.
I det avseendet är berättelsen om djurskyddsrörelsen i Sverige en historia om framgång.

Det var inte så långt tillbaka i tiden som feta människor ansågs hälsosamma (detta synsätt finns fortfarande kvar i flera delar av världen där mat är en bristvara). I dagens Sverige är dock synsättet det motsatta. I Sverige idag talas det istället om fetma-epidemier och ohälsobomber som ett reslutat av de ökade BMI-talen hos befolkningen.Det var redan på 60-70 talet som folk började åka på spa resor och hälsoresor till Spanien och övriga länder kring medelhavet för hälsokurer. Idag är det en enorm industri kring hotell, spa och hälsoresor. Bara för en månad sedan åkte exempelvis min kusins företag till Alva Park Resort And Spa i Spanien på en hälsoresa.

Denna förändring visar att vårt sätt att indela människor i grupper efter kroppsvikt är historiskt betingat. Det finns något märkligt i att en och samma kroppsvolym ena århundradet får epitetet hälsosam, och nästa århundrade beskrivs som en tickande hälsobomb. Genom att kategorisera och peka ut överviktiga och feta som grupp, där det enda de i själva verket har gemensamt är deras BMI över 25, legitimeras och upprätthålls en “vi-och-dom-känsla” där så kallade normalviktiga förknippas med allt det som överviktiga inte förknippas med och anses besitta. Exempel på denna kedja av egenskaper som sammankopplas med så kallad normal kroppsvikt är självkontroll, disciplin, sundhet, egen vilja och eget handlingsutrymme.

Så kallade normalviktiga har tolkningsföreträdet till vad som är normalt, vilket kan ses som ett uttryck för maktutövning, om vi accepterar en Foucault-inspirerad syn på makt där makt finns överallt och har en disciplinerande verkan. Att övervikt sammankopplas med diverse negativa egenskaper riskerar att förvandla dessa till vedertagna ”sanningar” som påverkar de berörda människornas självbild. Detta kan i slutändan få konsekvenser för hur de upplever sitt eget politiska handlingsutrymme.